Dyng-Bengt i Radio Gävleborg den 17 mars 2009

Dyng-Bengt i Radio Gävleborg den 17 mars 2009

Dyng-Bengt i Radio Gävleborg
Äntligen! Nu kan ni höra landsbygdens hjälte på radion.Varje tisdag kl. 08.15 på Radio Gävleborg kan ni höra vår favorit-lantis Dyng-Bengt kåsera om aktuella händelser.Så slå på radion på tisdag och ni kommer att få höra ett och annat sanningens ord - utan bedövning!

.

Länk till Charlotta & Larry i programmet Morronen i SR Gävleborg

.

Länk till programmet med Dyng-Bengt den 17 mars 2009. Det börjar 17,26 minuter in i programmet så håll i peruken och lyssna...

.

08.00 - 08.30 tisdag 17 mar 2009

Här kommer texten till inlägget

Tjörnare, Dyng-Bengt här,

Vid en av mina ut flykter utanför 70-gräsen kom jag i kontakt med en förening (socialt arbetskooperativ) som hittat sitt kall i att sätta guldkant på livet för våra äldre som just blivit äldre.

När man får höra i dessa tider när empati uppfattas som synonym till socialkompetens hur dessa människor arbetar och bryr sig om sina medmänniskor blev jag alldeles till mig i småbyxorna.

Det var då jag började fundera på vem som kommit på att kalla äldrevården för geriatrisk klinik? Den enda lösning som jag kunde komma på var att någon hade lovat sin gamla mamma att hon aldrig skulle hamna på långvården.

Ja förr brydde vi oss mer om dom gamla och mindre om pälsdjuren. Nu önskar dom gamla att dom var en mink så att någon miljöaktivist skulle kunna komma och släppa ut dom en stund. Det där med att sätta patienten i centrum har ju aldrig kommit längre än att sätta patienten i väntrum. Förr så blev vi ju gamla och sjuka nu drabbas folk i + 70 för ohälsa. Tack alla ni som bryr er om era medmänniskor som har ett behov av detta, Ni är mina hjältar.

Jag hörde en diskussion på badhuset för ett tag sedan, man satt och pratade om budget och skolfrågor. Då säger plötsligt en blåklint som är van att skaffa sig ovänner både till höger och vänster
-Låt oss lägga ner alla landsbygdskolor och sedan kidnappar vi en dagisfröken.
-Dagisfröken ...?
-Där ser du, ingen kommer att bry sig om att vi lägger ner alla landsbygdskolorna. Då kan vi göra om dom till koncentrationsläger för dem som har damp men det heter väl utbrändhet nu förtiden.

Hur tänker man, och när kommer man att kidnappa den där dagisfröken för landsbygdskolorna är man ju i full gång med och det kommer att bli fullt på dom där koncentrationslägren med bara beslutsfattare.

Jag måste få berätta en rolig historia som jag hörde härom dan.

Det var en gång en sköldpadda som bodde djupt inne i skogen. Han klättrade upp i ett träd med mycket möda och stort besvär. När han helt utmattad kom till översta grenen kröp han längst ut på den och kastade sig ut i luften.

Han slog i backen med en duns, naturligtvis, och det tog en stund innan han kvicknade till. Men det gör han och ruskar då på sig och börjar sedan sakta klättra uppför trädet igen, ut på grenen, ut i luften på nytt och duns i backen.

Så där håller det på i timmar... I ett annat träd sitter ett fågelpar och häckar och tittar på den lilles misslyckande och efter ett tag säger honan till hanen. - Du älskling, jag tror att vi snart måste tala om för honom att han är adopterad...

Ibland känner jag mig som sköldpaddan och bara längtar efter att någon skall komma och tala om att jag är adopterad så jag bättre kan förstå saker och ting...

Jag heter Dyng-Bengt och jag kommer ifrån Landsbygden så det ligger nått i vad jag säger…

Med vänlig hälsning

Dyng-Bengt

Er egna lilla skitstövel

Dyng-Bengt i Radio Gävleborg den 10 mars 2009.

Dyng-Bengt i Radio Gävleborg

Äntligen! Nu kan ni höra landsbygdens hjälte på radion.Varje tisdag kl. 08.15 på Radio Gävleborg kan ni höra vår favorit-lantis Dyng-Bengt kåsera om aktuella händelser.Så slå på radion på tisdag och ni kommer att få höra ett och annat sanningens ord - utan bedövning!

Länk till Charlotta & Larry i programmet Morronen i SR Gävleborg

Länk till programmet med Dyng-Bengt den 10 mars 2009. Det börjar 18,05 minuter in i programmet så håll i peruken och lyssna...

08.00 - 08.30 tisdag 10 mar 2009

Här kommer texten till inslaget

Tjörnare, Dyng-Bengt här,

Jag måste få berätta om när jag pratade med en man i storstan som enligt egen utsago var ifrån Öfvre Östermalm.
Han kom från Greve Turegatan så det låg något i vad han sa... hävdade han själv. Det var då som jag tänkte att detta kan jag sno. Så nu när jag vill få fram ett budskap så säger jag alltid:

Jag heter Dyng-Bengt och jag kommer ifrån Landsbygden så det ligger nått i vad jag säger…

En av mina funderingar syftar på Er som alltid är stressad och ligger på gränsen att gå in i väggen, varför gör ni inte som jag... sätt er lugnt ner och vänta för det kommer ju alltid ny tid. Det är ju så man gör på "badhuset" man tillsätter en utredning för att få sätta sig lugnt ner och vänta på ny tid ...

Även om jag är partipolitiskt könlös kan jag inte låta bli att kommentera Maud Thatchers och Stureplanscenterns våldtäkt på sina kompisar med ett snyft och en antydan om att semidemokrati är ett måste och ensam är stark... Tror i och för sig att sossarna kommer att få liknande problem i sin rörelse inom kort ... så det kommer nog att jämna ut sig.

Men mitt problem är däremot att vi inom den fjärde planeringsnivån behandlas på detta vis relativt ofta. Vi bjuds in att delta med våra eldsjälar och vår ideella tid och får förhoppningar om att vi kommer att få bli delaktiga och få möjlighet att påverka för att sedermera bli tillplattad av semidemokratin som överöser oss med formalia som bara fisförnäma byråkrater kan skapa samt att dialogerna blir färre och beslutsordningen går för en gångs skull snabbare.

Var är vår demokrati på väg...?

Sedan kan man ha åsikter om kärnkraft hit och kärnkraft dit men har vi kollat om det går att slutförvara uranet i Stockholm? Det är ju så ofarligt och alla slåss ju om att få ta hand om detta, enligt en representant för pappers i TV. Här finns det faktiskt en statlig verksamhet som jag skulle vilja att man lade i Stockholm.

Vi skulle kunna göra en bytesaffär. Stockholm, vår huvudstad, får kärnkraftsavfallet och alla myndigheter och statliga verk läggs ut på landsbygden.

Tänk så bra kommunikationer och god samhällsservice vi skulle få... Tänk på den ni alla som firar i badhuset...

Jag heter Dyng-Bengt och jag kommer ifrån Landsbygden så det ligger nått i vad jag säger…

Med vänlig hälsning

Dyng-Bengt

Er egna lilla skitstövel

Dyng-Bengt i Radio Gävleborg

Dyng-Bengt i Radio Gävleborg
Äntligen! Nu kan ni höra landsbygdens hjälte på radion.Varje tisdag kl. 08.15 på Radio Gävleborg kan ni höra vår favorit-lantis Dyng-Bengt kåsera om aktuella händelser.Så slå på radion på tisdag och ni kommer att få höra ett och annat sanningens ord - utan bedövning!

Publicerad av: Tussen Formgren, 09/03 00:08

Här är en länk till nöjesmagasinet

Nu har jag blivit radiopratare också...

Kan ni tänka Er, Tisdagen 3 mars kl 08,20, intog jag etern med mitt kåseri. Det var na Charlotta och en Larry som bjudit in mig till sitt morgonprogram i radio Gävleborg P4.

Den där Charlotta hon var allt ett gentilt fruntimmer och Larry han var rätt rolig han med.
Men jag tror nog inte dom vet vad dom har gett sig in på.

Länk till sändningen.

Mitt framtärdande börjar 21,25 minuter in på detta inslag.
Nu hörs vi inge förrän nästa gång. När var och hur det vet i rackarn...

Här kommer texten till programmet

Tjörnare Dyng-Bengt här,

Nu skall jag delge er några tankar om vad som hände mig idag. I morse var jag ut till lagårn som vanligt och hunden var med för han brukar sitta i hundgården medans jag gör lagårn. Till saken hör att han inte tyck om kattern eftersom deras stora nöje i livet är att reta gallfebern på han ifrån andra sidan staketet på hundgården naturligtvis.

Men idag hade de bestämt sig för att kaxa till sig lite extra mitt på gården och då tvärryckte hunden till och jag satte mig på röva med en duns och hund slet sig. Det var nu ordet katta-pult fick en ny betydelse för mig. Vilken tur att de hade ett försprång så att de klarade sig.

Nu när jag står här och har ont i rompa samtidigt som jag tycker synd om mig själv så kom jag att tänka på hur roligt det skulle vara och ta se-pe lådan ner till Stockholm och gå in på något av dom fiiiina gymmen som finnes där. Nu vet jag inte varför jag kom att tänka på älgarna Viktoria och Daniel i älg-parken här på bygda men tänk att ta på sig bya-kostymen med vadmalsböxern, hellyhansen, toppluva och ett par rullskridskor samt därefter ställa sig på rullbandet och bara glo på dessa björkvier med en rökig whiskey i hand och ropa "se så, jobba på bara knubbis...1-2-1-2-1-2.

Visst är det en kul tanke att kunna ge tillbaka till alla som tycker livskvalitet enbart består av att banta och vara perfekt och sedan titta snett på dem som inte passar in i nyckelhålet.

Jag fick frågan här om dag om vad jag tyckte om att Daniel och Viktoria skulle förlova sig … Naturligtvis slinter tungan när jag prata med den där journalisten och jag hör mig själv säga: Nog har vi väl fale tur om man jämför med Norge och England för med en hel ylle kille från Ockelbo så är det int nån risk för oäkta ungar samt och droger. Nä nu är det bara att busa med skruven och låta den rojalistiska prinskorven arbeta så att vi får en tronarvinge 2011 för då löser vi nog lågkonjunkturen enligt media.

Fördelen med att tungan sliter rejält när den väl slinter är att de aldrig är någon som citerar en. Hur kan man i Ockelbo skicka fram den ena sillstryparen efter den andra, när hela värdens media kommer på besök.

Vad var det nu han hette den där kommunchefen igen …
Nä låt kommunalrådet fortsätta att yttra sig, för han gör det i alla fall med glimten i ögat…

Det är klart att vi Ockelbo bor ser det som positivt och att vi kommer att nyttja situationen kanske inte utnyttja men helt klart skörda den frukt som växer och odla i den bördiga jord som bildas…

Det kan väl inte vara en slump att älgarna heter Daniel och Viktoria tillexsempel… Tänk Er lokalproduserade produkter som ”Prinskorven Daniel” eller dom nya päron-sorsterna ”Olle & Eva”.

Jag heter Dyng-Bengt och jag kommer ifrån Landsbygden så det ligger nått i vad jag säger…

Med vänlig hälsning


Dyng-Bengt
Er egen lilla skitstövel

Dyng-Bengt blir radiopratare

Imorgon, tisdag 3 mars kl 08,15, intar Dyng-Bengt etern med sitt kåseri. Det är Charlotta och Larry som bjudit in honom till sitt morgonprogram i radio Gävleborg P4.

Länk kommer här på sidan efter sändning.

Nominering

Dyng-Bengt och Diesel-Doris har fått en nominering som lät så här: "En galet mysig blogg som tar ställning för livet på landet och som visar att personligheter på landsbygden kan vara flera hekton mycket galnare än folk i stan. Dessutom har dom en grymt bra låtlista på sin blogg"

Utmärkelsen kom från Mitt gamla hus

Regler: Den nominerade får lägga upp bilden på sin blogg, länka till personen du fick utmärkelsen från, nominera minst sju andra och länka till dem i inlägget samt låt dem veta det i en kommentar.

Vi väljer att nominera:

Länsbygderådet X-ing. Inte för att bloggen är gullig men det står precis allt man behöver veta som landsortsbo där.

Finnskogsupplevelser. Spännande att följa deras liv i en liten by med besökare från när och fjärran. Massor av häftiga bilder.

Landsbygdsupproret. Eldsjälar som strider för skolor på landsbygden och mycket mer.

Skogstrollet. En författare som skriver om landsbygden i Norrland och har vackra foton därtill.

Resultat av enkäten om mackdöden

Hela 100% tycker att mackdöden hotar vår landsbygd! Och visst är det så. Utan drivmedel får landsortsborna åka långre för att tanka sina gårdstraktorer och mopeder. I det långa loppet bidrar det till mer koldioxidutsläpp och förmodligen också hjärt- kärlsjukdomar. En långsam traktor som en bromskloss på vägarna får även den lugnes blodtryck att rusa i höjden.

Dyng-Bengt spanar på kärnkraften

Hej, Dyng-Bengt här,

Gårn är nu skottad och det är möjligt att vara ute och ränna med Se-Pe lådan på vägarna igen. Detta kan jag ju inte motstå. Så jag har varit en sväng ner till storstan för att lära mig lite mer om vårt LEADER-lidande, men jag skall återkomma med en speciell spaning om detta lite senare. Det har blivit mest rännande i finnskogen den här veckan.

Vid ett svagt tillfälle råkade jag lova na Los Lina att jag skulle komma upp och göra kölbulla när hon skulle få besök utav turistan ifrån storstan. Så det var bara att skrämma upp Se-Pe lådan och dra iväg upp till hennes hemliga tillhåll, "varglyan", uppe på finnskogen.

Där träffade jag två teaterapor ifrån söderns land som jag hade träffat tidigare på Gasta i Gävle. Den ene var enligt egen utsago gammal scout ifrån Öfvre Östermalm. Han kom från Greve Turegatan så det låg något i vad han sa... hävdade han själv. Vi fick lov att värma upp oss lite med en rejäl kaffekask innan vi gick ut och starta upp brasa. Det vet i rackarn om det där med att det låg nått i vad han sa för inte kunde man tända eld i brasan med enbart ett brinnande intresse inte... Men det blev klart precis på minuten när alla hundspann började komma in ... Trots att vi var full av godhet tycktes maten vara till belåtenhet... kaffet serverades dock kokhett, det vill säga att vi gjort slut på vår "transparanta Loranga" i vårt eget kaffe.

Efter att turistan hade åkt hämtades mer Loranga ifrån "varglyan". De blev en gemytlig kväll i brasans sken där många skrönor berättades och kryddades ytterligare en gång. Våra nya vänner berättade att under årens lopp hade boendet dragits till söderns land och de bor numera i Villa Beirut. Förklaringen till detta kom när han i unga år hittade sitt drömhus och hans kompis tyckte att huset såg ut som en ruin i Beirut. Nu visade det sig att Beirut ligger mellan Malmö och Ystad, en enslig plats på landsbygden.

De hade till och med humor. Vi tog en promenad och de hittade en postlåda där det stod "här bor Yvonne och Lennart" vilket följdes med kommentaren att människorna här på finnskogen måste vara väldigt små eftersom de kan bo i en postlåda...

Jag måste berätta om politikern (ni vet en av dem där som vunnit VM i titlar nere på "badhuset") som besökte ett mentalsjukhus och blev visad runt där. Till slut ställde politikern frågan:

"Hur vet ni vilka som är tillräckligt sjuk för att passa in här och få tillgång till er vård?"
"Vi brukar göra ett test när de kommer hit", sa psykologen och tillade "hur detta går till ska jag tala om för dig: Vi fyller ett badkar till bredden med vatten och sedan ger vi gästerna en tesked, en mugg och en hink."

"Jaha", sa politikern, "då är det de som tar hinken och öser ur badkaret eftersom det går snabbast, som är friska?"

"Nä det är de som dra ur proppen som är normala."
Det är så jag tycker man tänker i sin iver att utrota landsbygden... Det är bara tur att vi har politiker som inte är så normala att de hittat proppen ännu, men man är i alla fall inne på kaffemuggen.

Det läggs ner skolor i en rasande fart, det finnes snart inte en polis på landsbygden längre utan enbart i stora städer och snart ligger väl närmaste vårdcentral i Gävle också. Sedan har man insett att man kan få bort lanthandeln om man ser till att bensinmackarna får stänga. Det finnes högt uppsatta människor som uttrycker sig om att vi inte skall ha kollektivtrafik och samhällsservice på landsbygden och bosätter man sig där så vet man om detta. Det går inte att tänka nytt tydligen, om det inte är storskaligt. Det vill säga så att de stora elefanterna kan dansa och när man utför denna dans på landsbygden ser det mest ut som diskodans till ett fint stycke av Mozart. Det är som taxichauffören som körde den äldre damen på 80 år hem till landsbygden men stannade nere vid landsvägen med kommentaren: "Nu kör jag inte längre för det är för halt på vägen..." Vars har vi människor tagit vägen och skall vi fortsätta att ha sådana här taxichaufförer som styr? Det vill säga de som tar betalt för arbete som bara är gjort halvdant utan att hitta kreativa lösningar på att lösa problemet. Nu är det dags att säga nej till denna nermontering av landsbygden och visa de rackarna hur en slipsten ska dras... Vi som går i skorna vet ju var det klämmer så nu får vi ta tag med hårdhandskarna. Det är valår nästa år och låt oss se till att landsbygdsfrågan blir en valfråga och rösta därefter...

Även om jag är partipolitiskt könlös kan jag inte låta bli att kommentera Maud Thatchers och Stureplanscenterns våldtäkt på sina kompisar med ett snyft och en antydan om att semidemokrati är ett måste och ensam är stark... Tror i och för sig att sossarna kommer att få liknande problem i sin rörelse inom kort ... så det kommer nog att jämna ut sig. Men mitt problem är däremot att vi inom den fjärde planeringsnivån behandlas på detta vis relativt ofta. Vi bjuds in att delta med våra eldsjälar och vår ideella tid och får förhoppningar om att vi kommer att få bli delaktiga och få möjlighet att påverka för att sedermera bli tillplattad av semidemokratin som säger att "detta förstår ni inte" och blir då överöst med formalia som bara fisförnäma byråkrater kan skapa. Var är vår demokrati på väg...?

Sedan kan man ha åsikter om kärnkraft hit och kärnkraft dit men har vi kollat om det går att slutförvara uranet i Stockholm? Det är ju så ofarligt och alla slåss ju om att få ta hand om detta, enligt en representant för pappers i TV. Här finns det faktiskt en statlig verksamhet som jag skulle vilja att man lade i Stockholm. Vi skulle kunna göra en bytesaffär. Stockholm, vår huvudstad, får kärnkraftsavfallet och alla myndigheter och statliga verk läggs ut på landsbygden. Tänk så bra kommunikationer och god samhällsservice vi skulle få... Tänk på den ni alla som firar i badhuset...

För att sno lite från Öfvre Östermalm... Jag heter Dyng-Bengt och kommer ifrån Landsbygden, så det ligger nått i vad jag säger!

Nä nu börjar jag bli för allvarlig och detta går inte...

Därför skall jag berätta om min kompis Uncle Fester vilken har en raggningsreplik där han kallar sin lille vän för Nikodemus eftersom det betyder "han som kommer om natten". Men jag som känner honom och vet att han är singel och en kräsen rackare tycker därför det är dags att han döper om den till Nikolaus eftersom han bara kommer en gång om året. Det kan också vara ett svar på hur lyckad den raggningsrepliken är och om det är läge att sno den vid nästa besök till storstan. Ni bestämmer själva ...

Här kommer en söt liten betraktelse om rektorn på en liten mellanstadieskola på finnskogen i Gävleborg. Han hade problem med att några av de äldre flickorna börjat använda läppstift. När de smetade på det inne på toaletten brukade de sedan trycka läpparna mot spegeln och lämna avtryck. Han försökte komma på ett sätt att stoppa detta innan det gick överstyr. Han samlade alla flickorna som använde läppstift och sa åt dem att han ville möta dem inne på damtoaletten klockan 14.00. De samlades på utsatt tid och mötte då rektorn och skolvaktmästaren som väntade på dem. Rektorn förklarade att det var ett stort jobb för vaktmästaren att rengöra spegeln varje kväll. Han sa att det kändes som att flickorna inte förstod vilket problem det var och att han bara ville att de skulle få se hur svårt det var att rengöra. Vaktmästaren tog fram en borste med långt skaft som han sedan doppade i närmaste toalettstol, gick till spegeln och använde den för att ta bort läppstiftet. Efter den dagen var det aldrig några flickor som tryckte läpparna mot spegeln...

Nä nu har jag inte tid med er längre för nu skall jag ute och spana igen...

Nu hörs vi inte mer förrän nästa gång...

Med vänlig hälsning

Dyng-Bengt
Er egna lilla skitstövel

Kamakaze-katt

Jag har en katt som heter Slampis. Hon kom efter Dampis. Den sistnämnde har dock lugnat ner sig, blivit skuren samt fet och gör inte längre fog för sitt namn. Den förstnämnda är en modig rackare - men så är hon också dotter till framlidna Svartenbrant som var en mycket modig katt. Hunden jag är foster-matte till heter Kaxi och han gör verkligen fog för sitt namn. Slampis har en tendens att sitta precis utanför dörren på morgonen i ivrig väntan på frukost. Inte alltid, men ofta nog, sitter hon där. Om inte så kommer hon och möter mig. Jycken blir galen. Det skiter Slampis högaktningsfullt i. I morse hann jag inte riktigt med. Allt gick så fort. Slampis befann sig precis nedanför nosen på Kaxi. 8 meter lina i rullkopplet. På nolltid hade han sprungit de 8 metrarna. Slampis likaså och i samma hastighet. Hon hann undan. Han slirade på snön när det tog stopp. Min rygg höll. Men ordet katta-pult har fått en helt ny innebörd för mig.

Ikväll när det blev dags för kvällspink, natthö och nattamat så retade hon gallfeber på honom så han kved och gnällde i ren frustration. Jag har svårt att se att de ska bli kompisar.

Dyng-Bengt filosoferar om service på landsbygden

Hej Dyng-Bengt här,

I går och idag har vi fått nästan en halvmeter snö vilket innebär att det inte går att komma ut från gårn med se-pe-lådan. Rackarns att gårdsplan ska vara 1 hektar stor när snön dessutom är lagom blöt och tung. Tänkte på det när jag fick pulsa mig ut till djura i morse... och blev lite extra sur på en av hästarna som nafsa lite på mig men det är klar att jag får skylla mig själv för jacka hade ju foder i sig.

Nu har jag eldat i panna och kommit in i värmen. Då kom jag att tänka på när jag var ute och åkte bil med en koompiis ifrån stan för ett tag sedan och jag tror han lider av dendrofobi för ibland kunde han inte se skogen för alla träd och det var på den resan han frågade mig om det inte var trist att bo i en sådan lite by. Han räknade upp allt som nästan fanns på gångavstånd. Då svarade jag att visst stämde det att det inte fanns så mycket service och fina arenor och sånt att titta på men att man får höra desto mer i en liten by så det jämnar ut sig...

Nu sitter jag här vid köksbordet och kommer att tänka på Peter Lundqvist som skrev i aftonbladet att vi behöver en Landsbygdsambassad i Stockholm. Men i sådana fall tycker jag att det skall finnas Stadsambassader i byarna. Det vill säga att vi ger ett nytt epitet på servicekontor som vi har rätt till på landsbygden och på så sätt utbyter diplomatiska förbindelser med varandra. Det måste bli ett slut på nedmonteringen av den svenska landsbygden. Det snackas om att det satsas miljarder på landsbygden men detta i form av EU-stöd som ligger på en hög byråkratisk nivå utan att skapa förutsättningar för att ha regionala och lokala gider som kan lotsa oss på gräsrotsnivå. Hur skall den fjärde planeringsnivån kunna ta ett steg till så att staden kan nyttja landsbygden om vi inte får rätt verktyg att jobba med? Jag vill likna detta vid en spekulation som kan medföra att pengar ser mer värda ut än vad de faktiskt är. Man kan som Ronny Eriksson beskriva spekulationsekonomin så här:

- Vill du köpa min hund?
- Vad ska du ha för den då?
- 300,000 kr
- 300,000 kr, är du inte riktigt navlad, då får du allt behålla honom.
Några dagar senare träffades dem igen och den ene frågar
- Hur gick det med hundaffären?
- Jo det gick bra förstår du jag fick 600,000 kr för den.
- 600,000 kr? Men hur i rackarn gick det till?
- Jo, jag bytte den mot två katter som var värda 300,000 kr styck?

Hur kan vi sudda ut känslan att landsbygdsutvecklingen och den fjärde planeringsnivån (ideella ekonomin) får de här katterna hela tiden? Det är inte fel på slanten utan hur man delar ut den.

Jag måste få berätta en rolig historia som jag hörde härom dan. Det var en gång en sköldpadda som bodde djupt inne i skogen. Han klättrade upp i ett träd med mycket möda och stort besvär. När han helt utmattad kom till översta grenen kröp han längst ut på den och kastade sig ut i luften. Han slog i backen med en duns, naturligtvis, och det tog en stund innan han kvicknade till. Men det gör han och ruskar då på sig och börjar sedan sakta klättra uppför trädet igen, ut på grenen, ut i luften på nytt och duns i backen. Så där håller det på i timmar... I ett annat träd sitter ett fågelpar och häckar och tittar på den lilles misslyckande och efter ett tag säger honan till hanen. - Du älskling, jag tror att vi snart måste tala om för honom att han är adopterad...

Ibland känner jag mig som sköldpaddan och bara längtar efter att någon skall komma och tala om att jag är adopterad så jag bättre kan förstå saker och ting...

Nä nu har jag inte tid med er längre för nu skall jag ner och fixa nån mat... så vi hör inte något mer förrän nästa gång...

Med vänlig hälsning

Dyng-Bengt
Er egen lilla skitstövel