Jag har en katt som heter Slampis. Hon kom efter Dampis. Den sistnämnde har dock lugnat ner sig, blivit skuren samt fet och gör inte längre fog för sitt namn. Den förstnämnda är en modig rackare - men så är hon också dotter till framlidna Svartenbrant som var en mycket modig katt. Hunden jag är foster-matte till heter Kaxi och han gör verkligen fog för sitt namn. Slampis har en tendens att sitta precis utanför dörren på morgonen i ivrig väntan på frukost. Inte alltid, men ofta nog, sitter hon där. Om inte så kommer hon och möter mig. Jycken blir galen. Det skiter Slampis högaktningsfullt i. I morse hann jag inte riktigt med. Allt gick så fort. Slampis befann sig precis nedanför nosen på Kaxi. 8 meter lina i rullkopplet. På nolltid hade han sprungit de 8 metrarna. Slampis likaså och i samma hastighet. Hon hann undan. Han slirade på snön när det tog stopp. Min rygg höll. Men ordet katta-pult har fått en helt ny innebörd för mig.
Ikväll när det blev dags för kvällspink, natthö och nattamat så retade hon gallfeber på honom så han kved och gnällde i ren frustration. Jag har svårt att se att de ska bli kompisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar