Kamakaze-katt

Jag har en katt som heter Slampis. Hon kom efter Dampis. Den sistnämnde har dock lugnat ner sig, blivit skuren samt fet och gör inte längre fog för sitt namn. Den förstnämnda är en modig rackare - men så är hon också dotter till framlidna Svartenbrant som var en mycket modig katt. Hunden jag är foster-matte till heter Kaxi och han gör verkligen fog för sitt namn. Slampis har en tendens att sitta precis utanför dörren på morgonen i ivrig väntan på frukost. Inte alltid, men ofta nog, sitter hon där. Om inte så kommer hon och möter mig. Jycken blir galen. Det skiter Slampis högaktningsfullt i. I morse hann jag inte riktigt med. Allt gick så fort. Slampis befann sig precis nedanför nosen på Kaxi. 8 meter lina i rullkopplet. På nolltid hade han sprungit de 8 metrarna. Slampis likaså och i samma hastighet. Hon hann undan. Han slirade på snön när det tog stopp. Min rygg höll. Men ordet katta-pult har fått en helt ny innebörd för mig.

Ikväll när det blev dags för kvällspink, natthö och nattamat så retade hon gallfeber på honom så han kved och gnällde i ren frustration. Jag har svårt att se att de ska bli kompisar.

Dyng-Bengt filosoferar om service på landsbygden

Hej Dyng-Bengt här,

I går och idag har vi fått nästan en halvmeter snö vilket innebär att det inte går att komma ut från gårn med se-pe-lådan. Rackarns att gårdsplan ska vara 1 hektar stor när snön dessutom är lagom blöt och tung. Tänkte på det när jag fick pulsa mig ut till djura i morse... och blev lite extra sur på en av hästarna som nafsa lite på mig men det är klar att jag får skylla mig själv för jacka hade ju foder i sig.

Nu har jag eldat i panna och kommit in i värmen. Då kom jag att tänka på när jag var ute och åkte bil med en koompiis ifrån stan för ett tag sedan och jag tror han lider av dendrofobi för ibland kunde han inte se skogen för alla träd och det var på den resan han frågade mig om det inte var trist att bo i en sådan lite by. Han räknade upp allt som nästan fanns på gångavstånd. Då svarade jag att visst stämde det att det inte fanns så mycket service och fina arenor och sånt att titta på men att man får höra desto mer i en liten by så det jämnar ut sig...

Nu sitter jag här vid köksbordet och kommer att tänka på Peter Lundqvist som skrev i aftonbladet att vi behöver en Landsbygdsambassad i Stockholm. Men i sådana fall tycker jag att det skall finnas Stadsambassader i byarna. Det vill säga att vi ger ett nytt epitet på servicekontor som vi har rätt till på landsbygden och på så sätt utbyter diplomatiska förbindelser med varandra. Det måste bli ett slut på nedmonteringen av den svenska landsbygden. Det snackas om att det satsas miljarder på landsbygden men detta i form av EU-stöd som ligger på en hög byråkratisk nivå utan att skapa förutsättningar för att ha regionala och lokala gider som kan lotsa oss på gräsrotsnivå. Hur skall den fjärde planeringsnivån kunna ta ett steg till så att staden kan nyttja landsbygden om vi inte får rätt verktyg att jobba med? Jag vill likna detta vid en spekulation som kan medföra att pengar ser mer värda ut än vad de faktiskt är. Man kan som Ronny Eriksson beskriva spekulationsekonomin så här:

- Vill du köpa min hund?
- Vad ska du ha för den då?
- 300,000 kr
- 300,000 kr, är du inte riktigt navlad, då får du allt behålla honom.
Några dagar senare träffades dem igen och den ene frågar
- Hur gick det med hundaffären?
- Jo det gick bra förstår du jag fick 600,000 kr för den.
- 600,000 kr? Men hur i rackarn gick det till?
- Jo, jag bytte den mot två katter som var värda 300,000 kr styck?

Hur kan vi sudda ut känslan att landsbygdsutvecklingen och den fjärde planeringsnivån (ideella ekonomin) får de här katterna hela tiden? Det är inte fel på slanten utan hur man delar ut den.

Jag måste få berätta en rolig historia som jag hörde härom dan. Det var en gång en sköldpadda som bodde djupt inne i skogen. Han klättrade upp i ett träd med mycket möda och stort besvär. När han helt utmattad kom till översta grenen kröp han längst ut på den och kastade sig ut i luften. Han slog i backen med en duns, naturligtvis, och det tog en stund innan han kvicknade till. Men det gör han och ruskar då på sig och börjar sedan sakta klättra uppför trädet igen, ut på grenen, ut i luften på nytt och duns i backen. Så där håller det på i timmar... I ett annat träd sitter ett fågelpar och häckar och tittar på den lilles misslyckande och efter ett tag säger honan till hanen. - Du älskling, jag tror att vi snart måste tala om för honom att han är adopterad...

Ibland känner jag mig som sköldpaddan och bara längtar efter att någon skall komma och tala om att jag är adopterad så jag bättre kan förstå saker och ting...

Nä nu har jag inte tid med er längre för nu skall jag ner och fixa nån mat... så vi hör inte något mer förrän nästa gång...

Med vänlig hälsning

Dyng-Bengt
Er egen lilla skitstövel

Kommentar till Peter Lundqvist artikel i aftonbladet

Hej Dyng-Bengt här,

Nu kan jag inte hålla fingrarna i styr utan måste spela pekfingervalsen på tangentbordet om det blir ljuvlig musik eller om jag spelar hellre än bra, får ni själva bedöma.

När jag läser artikeln av Peter Lundqvist i Aftonbladet så blir jag jätteglad, visst behöver vi landsbygdsambassadörer men inte bara i Stockholm för vi har faktiskt fler centralorter, även om man inte kan tro det. Sedan kan jag tycka att det kan nog finnas några mjölkbönder som inte håller med om att allt är positivt, men helt klart ska vi vara stolta över vår landsbygd och dess möjligheter.

Nu vill jag inte säga att ni sitter i någon kompetensskugga men det är helt klart att informationen klart glömmer den ideella sektorn och att vi är fler som lärt oss att prioritera en attraktiv livsmiljö. Jag säger detta ifrån ett perspektiv där jag själv har 23 hektar gräsmatta och djur på gården. Det vill säga att jag inte alls är emot de gröna/areella näringarna. Men jag har även ett stort intresse i dom lokala utvecklingsfrågorna och den lokala utvecklingen. Jag är av den bestämda uppfattningen att våra informationsblad om turismen skulle bli väldigt tunna om man plockade bort allt inom och med ursprung av den fjärdeplaneringsnivån.

Tycker det är ypperligt att ni för upp detta på agendan så att vi får igång en dialog Vår riksorganisation Hela Sverige Ska Leva med länsbygderåd, kommundbygderåd, bygderåd och lokala utvecklingsgrupper är utomordentliga ambassadörer och kan även fungerar som gider i vår landsbygd. Man kan mycket väl fungera som en samlande kraft i de viljeyttringar som du beskriver eftersom även de har en bred skara på gräsrots nivå.

Låt oss alla som verkar på landsbygden träffas och i lokala partnerskap hitta innovativa lösningar där vi kan utvecklas som helhet.

Jag ger dig härmed en utmaning Peter Lundqvist, ta kontakt med Hela Sverige Ska Leva och skapa en dialog om detta så att jag märker det även på regional, kommunal och lokalnivå så lovar jag att bli aktiv i frågan och ta av mig hatten …

Med vänlig hälsning

Dyng-Bengt

Er egen lilla skitstövel

Dyng-Bengt spanar på Västmanland...

Hej Dyng-Bengt här,

Nu är det dags för en spaning igen...

Jag tog se-pe lådan och drog till en kooompiiis i Västmanland förra veckan. Vi kan kalla han för Lill-Snorre för det gör jag sedan jag såg det där barnprogrammet Midgård på TV för x antal år sedan och dessutom är han en riktig viking. Vi hade samlats ett gäng för att diskutera lokal utveckling på landsbygden. Då brukar det alltid vara högt i tak och vi är inte alltid överens som till exempel när vi diskuterade lokala planer i bygder och serviceförsörjningsplaner i kommunerna och hur dessa bör höra ihop med landsbygdsprogram i kommun, län, region samt senare i ett nationellt program där man börjat ifrån rätt håll med bygderna... Eller varför vi inte har mindre krångel så att vi kan få ha fler gårdsbutiker där landsbygdens lokalproducerade mat kan frodas och växa i försäljningsvolym samt varför den enda klöver som mjölkbönderna får se efter alla kostnader är betalda är på ängen. Men att det kanske är det som är poängen för Milko och andra medlemsägda företag som skall jobba för medlemmarnas bästa. Istället vill man se dagens bonde bära kostym och ha en bank som är rädd om denne bonde för att de äger 110% av gården.

Det är då det är så härligt när en av oss brukar säga att mamma hennes är kristen och pappa är muslim och att hon därför är jättebra på konfliktlösningar så vi kallar henne för vår egen kris-mus. Hon bara går in och får till det så att vi är överens om att vi är oense.

Det var då jag insåg att i alla kooompiis-gäng och föreningar finnes det alltid någon som är "nallta klent grädda". Om ni tänker efter så vet ni mycket väl att så är fallet, eller hur...? Dessutom vet ju alla om det men om det skulle var så att du inte vet om vem det är som är "klent grädda" så kanske du skall klia dig i huvudet och fundera en sväng. Hur det står till mer den här killen får ni själv avgöra ...

Han berättade att han just varit utomlands och kommit hem ifrån Thailand. Han berättade ingående om allt han hade varit med om på ett personligt vis som han alltid brukar göra. Till sist säger han att kvinnorna där borta är helt underbara. "De älskar mig och skrattar till alla mina skämt men en av dem frågade om jag var väldigt rik och när jag frågade varför hon trodde de så sa hon: ‘Ja men du är ju så fet...' och sen la hon till att jag skulle få ta med henne hem för 20 dollar men då tyckte jag måttet var rågat för inte rackarn tänkte jag åka med Ryan Air hem."

Jag undrar om det inte var några språkförbistringar där och det inte var immigrationsfrågor hon pratade om utan det bara var ett sätt att sälja en god frukost till dagen efter... Men slutet blev gott med tanke på hur samtalet började och vi hittade alla vem som var "nallta klent grädda" och han kanske började förstå att han blev missförstådd...

Nä nu har jag inte tid med Er längre för nu skall jag ut till djura ...

Med vänlig hälsning


Dyng-Bengt
Er egna lilla skitstövel

Dyng-Bengt från gården på finnskogen...

Hej Dyng-Bengt här,

Nu skall jag delge er några tankar om vad som hände mig idag.

I morse var jag ut till lagårn som vanligt och hunden var med för han brukar sitta i hundgården medans jag gör lagårn. Till saken hör att han inte tyck om kattern eftersom deras stora nöje i livet är att reta gallfebern på han ifrån andra sidan staketet på hundgården. Men idag hade de bestämt sig för att kaxa till sig lite extra mitt på gården och hunden tvärryckte till och jag satte mig på röva med en duns och hund slet sig. Det var nu ordet katta-pult fick en ny betydelse för mig. Vilken tur att de hade ett försprång så att de klarade sig.

Nu när jag står här och har ont i rompa samtidigt som jag tycker synd om mig själv så kom jag att tänka på hur roligt det skulle vara och ta se-pe lådan ner till Stockholm och gå in på något av dom fiiiina gymmen som finnes där. Nu vet jag inte varför jag kom att tänka på älgarna Viktoria och Daniel i älg-parken här på bygda men tänk att ta på sig bya-kostymen med vadmalsböxern, hellyhansen, toppluva och ett par rullskridskor samt därefter ställa sig på rullbandet och bara glo på dessa björkvier med en rökig whiskey i hand och ropa "se så, jobba på bara knubbis...1-2-1-2-1-2.

Visst är det en kul tanke att kunna ge tillbaka till alla som tycker livskvalitet enbart består av att banta och vara perfekt och sedan titta snett på dem som inte passar in i nyckelhålet.

Nä nu har jag inte tid med det här längre för nu ska jag på möte...

Med vänlig hälsning


Dyng-Bengt
Er egna lilla skitstövel

Hela Sverige Ska Leva

Nu har man granskat mina tankar på Hela Sverige Ska Leva...

Dyng-Bengt filosoferar

Gävleborgs läns vassaste plöjboy, Dyng-Bengt, har varit ute och rört sig under julen. Läs till exempel hans stalltips om hur man tar sig ur trista konversationer med främlingar på tåg.
Dyng-Bengt hittar du på X-ings blogg

Sextio spänn kostade det

Är man född med en tråkig råttfärg på håret så finns det alltid bot. Att gå till frissan är komplicerat. Lång väntetid och svårt att komma ifrån jobbet. Alltför ofta har jag blivit besviken på 700-kr-resultatet. Jag tänkte ta mig ett eget 60-kr-alternativ. Man köper en förpackning på affären och fixar själv när man har tid och lust. Mörkbrunt brukar bli bra och inte alltför vågat. Det blev svart med lutning åt en grön underton. OK, ingen fara det tvättas ju ut. Nästa bakslag. Jag tittade på förpackningen igen och där stod det permanent färg. Nu blev det dags att bli orolig. För att inte min bleka vinterhy skulle ge ett sken av att det var dags för bårhuset så färgade jag på ögonbrynen också. Lika bra att matcha. Så summa summarum - jag ser verkligen ut som Diesel-Doris på Hamnplan.

Bara att gilla läget. Det var billigt att förstöra håret.

Spaning på att resa kollektivt och stor helger...

Hej Dyng–Bengt här,

Här kommer en liten spaning ifrån alla helger som varit den senaste tiden. Som ni vet bor jag i en bygd där det finnes många banjoorkestrar och vår enda oskuld i byn är hon som springer fortare än brorsan sin.

Då är det inte konstigt att man vill ut och resa lite ibland och då brukar jag använda mig av tåget. Men ibland vill man inte prata med platsgrannen utan bara koppla av. Visst känner ni igen er? Det då de dyker upp lite dragna och enligt egen bedömning både intelligent, snygg och jättetrevlig. Naturligtvis händer det just mig idag det kommer fram en madam där nacken satt direkt på axlarna, det vill säga att tog hon på sig en polotröja så skulle hon bli blind … Hennes monolog med mig gick på utan avbrott, det var då jag bestämde mig för att låta hornen växa i pannan för en stund… Detta är nämligen ett riktigt bra stalltips till alla er som hamnar i samma situation … ta fram en målarbok, den som ni tänkt ge barnbarnet och börja färglägga med pastellkritorna och slutar de inte monologen, titta på dem och fråga om tåget går till Kumla och börja sedan att färglägga utanför linjerna. Jag har provat det flera gånger och det brukar hjälpa.

Jag kom fram till storstan (Stockholm) och väntade på att byta tåg. Då var jag på bra humör igen så jag gick runt lite grann och gav några uteliggare en slant, ja vadå, man vet ju aldrig, det kan ju vara Jesus i förklädnad och man vill ju inte hamna där nere när man skaffar sig en etta med jordvärme. Det var då jag kom i samspråk med en man som ville få mig att se Islam ifrån en annan sida … jag försökte lyssna och förstå men efter ett tag fattade jag ingenting utan det blev som vi säger hemma ”rumme blev full av fluger och det bara surra…” och jag hängde inte riktigt med när han kom in på att alla vita for till Afrika och rånade dem på allt guld och diamanter… det var då jag försökte visa att jag var med och gjorde bort mig totalt när jag sa – Jo jag vet men när jag senast var hos Broder Tuck så satt hans barn och titta på en hipphoppvideo och jag tycker det ser ut som de fått tillbaka det mesta … Men det är klart, ja säger till Jehovas att jag är blodgivare också för att inte bli påpackad någon annan tro än den jag har själv.

Nu till något annat när jag äntligen kom fram till Broder Tuck så var allt frid och fröjd, men jag har en regel att vara en gäst som är som maten … det vill säga att det är trevligt och gott de två första dagarna men det efter den tredje dagen så börjar samma mat både lukta och smaka illa. Detta innebar att det var ett packat program och andra dagen skulle vi ut med gamla polare från tiden när jag bodde där. Det var då en av oss sa att han slutat dricka sprit och förtära alkohol överhuvudtaget när jag bjöd på lite sprattelvatten. Alla andra verkade veta om detta men sa – Jo men Benny Balubas, som vi kallar honom, i kväll ska vi supa dig redlöst berusad så att det bara är reptilhjärnan som fungerar och du ska inträda i apstadiet. Det var då jag började tänka … tänk om han är nykter alkoholist. Då skulle det bli som att säga till en diabetiker, - ikväll skall vi gå ut och ge dig en riktig sockerchock och vi kommer att ha jättekul när du faller in i koma, vi lovar. Eller om man är laktosintolerant som jag är så skulle man säga – Nu går vi ut och käkar god mat med gräddsås och dricker mjölk till det och avslutar med en irish coffee och glass, det kommer att bli skitkul jag lovar. Vad jag vill säga med detta är att vi måste se lite längre än näsan räcker och känna lite ansvar för våra medmänniskor och acceptera när folk tackar nej till en rackabajsare.

På tal om laktosintolerans så när vi gick och handlade dagen efter så köpte valium (valio), den laktosfria mjölken, bara för att den gör mig ko-lugn i magen när jag ska ut och resa. Det var då min bror tyckte att drivmedel idag kostar mindre per liter än mjölk bara för att den kostar 18:- liter. Men det är klart bor man mitt i stan och kan åka kommunalt hela tiden så spelar det väl ingen roll, men om man som jag bor på landet och inte dricker 70 liter mjölk i veckan så föredrar jag nog ett lägre drivmedelspris och tillgängligservice för detta. Stänger man macken hemma i byn så hinner jag knappt till centralorten och tillbaka förrän jag måste tanka se-pe lådan igen. Innan jag visste ordet av hade jag återvänt till Gävleborg igen och ett nytt år har börjat. Nu måste jag ut och spana på nya grejer … så nu syns vi inte förrän nästa gång.

Med vänlig hälsning


Dyng-Bengt
Er egna lilla skitstövel

Hur står det till med vårt landsting?

Hej Dyng–Bengt här,

Nu har vi just avslutat vår dokusåpatid och ersatt den med vårt landsting. Nu finnes det inte bara partier som är vilda utan även politiska vildar. Dessa som sitter i mitten på vippbrädan och på så vis får en uppmärksamhet som man ej har förtjänat. Efter att den senaste budgeten röstades igenom har alla hittat en egen sandlåda att sura i. Varken sossar eller moderater har lyckats nå en bred hållbar majoritet. Vi får hoppas att centern lyckas hitta den där gyllene medelvägen när man trots allt har ett stort ansvar för oss medborgare.

Det är dags att sluta lekskolan nu, de är våra förtroendevalda vi pratar om och då kan vi kräva att sakfrågan är viktigare än partipiskan och interna strider… Sälj inte själen till vildarna för att få en position på regional nivå när en trygg och hållbar lösning för långsiktig utveckling aldrig har varit viktigare än just nu.

Att hitta en sådan lösning skulle ge en viktig klang nu när det pratas om de nya stor regionerna, där Gävleborg har börjat inta position. Den stora frågan är, hur skall vi kunna kämpa för vår egen service i länet, när vi fastnar på att någon person måste avgå för att dialogen skall fortsätta? Storregionen kommer att käka upp Gävleborgs län och vår närmaste läkarstation kommer att ligga i Gävle …

Våra centralorter i kommunerna kommer att få känna av landsbygdsproblem på ett helt annat vis. För att få underifrånperspektivet i sakfrågan kommer våra landskap att bli allt viktigare och där kan nya partier få fäste och utveckla sig på lokal nivå och, gud förbjude, kanske till och med inom den fjärde planeringsnivån. Vem vet, det kanske är dags för ett landsbygdsparti som kan röra om i grytorna och få dialogerna att handla om politik och inte partipolitik.

Mitt råd till proffstyckarna (politikerna) är ge hinken och spaden till dagis och ta ansvar för oss medborgare som gett er vårt förtroende.


Med vänlig hälsning


Dyng-Bengt
Er egna lilla skitstövel

Spanar på socialt arbetskooperativ

Hej Dyng-Bengt här,

Nu har den där drängen på X-ing ringt och tjatat igen, jag har nog hört hur han försöker göra sig lustig på min bekostnad när han är ute och sprätter. Men det vill jag bara säga att enligt min mening är hans humor som en hundskit det vill säga den är het i 5 minuter ... Men jag står alltid vid mitt ord så därför skriver jag några rader om mina funderingar till Er läsare ...

En av mina funderingar syftar på Er som alltid är stressad och ligger på gränsen att gå in i väggen, varför gör ni inte som jag... sätt er lugnt ner och vänta för det kommer ju alltid ny tid.

Det är ju så man gör på "badhuset" man tillsätter en utredning för att få sätta sig lugnt ner och vänta på ny tid ...

Jag funderade på hur mjölkbönderna fick ekonomin att gå ihop när ersättningen var så låg per liter så jag frågade en i södra Hälsingland som svarade - Det gäller att låna upp mer pengar på banken för då blir dom rädda om en ...

Vid en av mina ut flykter utanför 70-gräsen kom jag i kontakt med en förening (socialt arbetskooperativ) som hittat sitt kall i att sätta guldkant på livet för våra äldre som blivit äldre. När man får höra i dessa tider när empati uppfattas som synonym till socialkompetens hur dessa människor arbetar och bryr sig om sina medmänniskor blev jag alldeles till mig i småbyxorna. Det var då jag började fundera på vem som kommit på att kalla äldrevården för geriatrisk klinik? Den enda lösning som jag kunde komma på var att någon hade lovat sin gamla mamma att hon aldrig skulle hamna på långvården. Ja förr brydde vi oss mer om dom gamla och mindre om pälsdjuren. Nu önskar dom gamla att dom var en mink så att någon miljöaktivist skulle kunna komma och släppa ut dom en stund. Det där med att sätta patienten i centrum har ju aldrig kommit längre än att sätta patienten i väntrum. Förr så blev vi ju gamla och sjuka nu drabbas folk i + 70 för ohälsa. Tack alla ni som bryr er om era medmänniskor som har ett behov av detta, Ni är mina hjältar.

Nej nu skall jag skrämma upp sepe-lådan och ladda med viagra light, sådana som inte ger full effekt men ser bra ut i vattenkalsongerna nu i sommar och dra ut på landsbygdsvägarna som en turist och samla skvaller tills i höst

MVH

Dyng-Bengt
Er egna lilla skitstövel

Spanar på nedläggningshotade byskolor

Hej Dyng-Bengt här,

Nu har den där drängen på X-ing ringt och tjatat igen, rackarns skitgubbe. Men lovat är lovat, så nu skriver jag några rader om mina funderingar...

Jag hörde en diskussion på badhuset för ett tag sedan, man satt och pratade om budget och skolfrågor. Då säger plötsligt en blåklint som är van att skaffa sig ovänner både till höger och vänster

•- Låt oss lägga ner alla landsbygdskolor och sedan kidnappar vi en dagisfröken.

•- Dagisfröken ...?

•- Där ser du, ingen kommer att bry sig om att vi lägger ner alla landsbygdskolorna. Då kan vi göra om dom till koncentrationsläger för dem som har damp men det heter väl utbrändhet nu förtiden.

Hur tänker man, och när kommer man att kidnappa den där dagisfröken för landsbygdskolorna är man ju i full gång med och det kommer att bli fullt på dom där koncentrationslägren med bara beslutsfattare.

Jag träffade en av dom där människorna som vunnit VM i titlar, nere vid badhuset i Stockholm som sa - Det finnes inget som jag får sådan inspiration av som landsbygden för där händer absolut ingenting ... Han må vara trångsynt och drabbats av en brist på nyfikenhet samt att nattmössan och ögonlapparna är på när han drar till landet. Men vad gör väl det, tänker jag. Kan vi inte ge folk vad folk vill ha och marknadsföra tystnaden... Det är ungefär som när jag är ute och åker med se-pe lådan och stannar på en korvkiosk för att köpa en korv och en Stockholmare, då får jag en pucko till korven. Det vill säga jag får vad jag vill ha fast jag uttrycker mig lite konstigt.

Jag hade varit utanför 70 gränsen med se-pe lådan och stannade för att tanka hos Roger och Roy på macken i byn hemma. Då står det en madam med högt dyngfall och kilona på dom rätta ställena det vill säga att det var fulla selan och en väl tilltagen bajslåda, man blev alldeles till sig i småbyxorna. Då öppnar hon mun utan att ha engagerat hjärnan och säger - Min man säger att jag skall köpa avfettningsmedel med tycker ni att jag behöver det, jag som är så smal. Det är då man tror att gud skapade vissa bara för att retas...

Jag som ungkarl har blivit rätt så fundersam när man hört Gudrun och andra prata så intensivt om den här kvinnofällan. Vad jag undrar mest över är var kan man köpa en sån för det verkar ju som en bättre idé än det där tv-programmet bonde söker fru.

Nä nu skall jag ut med se-pe lådan och ragga landsbygdsskvaller som en sann plöj-boy.

MVH

Dyng-Bengt
Er egna lilla skitstövel

Spanar på lokalmat och vindbruk

Hej alla Dyng Bengt här,

Hoppas att ni alla har haft det lika mysigt som jag har haft det i sommar. Det har varit svårt att ha en bra framhjulsinställning på se-pe lådan med alla galanta damer efter vägarna. Det känns som huvudet har gått som en saftblandare. Jag måste berätta om två gentila fruntimmer som kom och hälsade på mig runt midsommar. Dom kallade sig för Thelma och Louise och kom ifrån söderns land, men dom körde en BMW och inte en Thunderbird-66, så mig kunde dom inte lura. Jag själv är ju ingen fin människa men jag är full av godhet och det var dessa jäntor med. De hade varit på glesbygdsverket och pratat kvinnofrågor, sa de. Ja trodde det var en annan slags akademiker man skulle träffa då men det är klart det satte ju fart på diskussionen och man kan säga att arouselnivån var hög. Jag måste säga att ju mer sprattelvatten vi drack desto mer införstådd tyckte jag att jag blev. Det var nästan så jag tyckte vi var kloka på slutet. Men det slog mig i rompa dagen efter för jösses vad jag mådde den morgonen. Jag tittade mig själv i spegeln och trodde de hade uppfunnit en ny ras så jag fick gömma alla speglar så fort jag kunde eftersom självkritik inte är min starka sida. När jag bjöd jäntorna på frukost så märktes det även på dem. Finkänslig som jag är ville jag ju inte tala om hur de såg ut, så jag gav dem en banan jag. Men det skall ni veta Thelma och Louise, jag tänker på er, så puss och kram så syns vi snart på skansen.

Man kan undra hur det ser ut på energisidan i världen. Hur säkert är det med uran och kärnkraft när man i öst har lärt sig att styra nederbörden till att falla där man vill genom att bomba iväg det. Inte tror jag man har gjort all denna forskning för att få vackert väder och fina evenemang som OS och liknande. Sedan, att man hade den kunskapen redan när olyckan i Tjernobyl skedde, kan man konstatera att om man har sex fingrar beror det inte alltid på hur många banjoorkestrar man har i byn. Nej se till att vi utvecklar våra förnybara energikällor som vindkraften till exempel. Låt oss satsa på det i länet och sedan sätta oss ner och vänta på en blåsning.

Ni som handlar vatten med fräs i på flaska, har ni tänkt på hur mycket det kostar i pengar och i miljö med att transportera flaskorna? Hur mysigt känns det med osynliga och konstgjorda hallon som smaksättare bara för att man har bestämt att det inte är skadligt för oss (än)? Det känns då kul att veta att mjölkpriset har gått ner med 15 öre till mjölkbonden/företagaren på landsbygden. Detta i dessa tider när allt går upp i pris som drivmedel, gödning, foder etc. Då känns det inte som vi stöder våra egna när vi handlar på ICA, Konsum etc. och märker att priset inte går ner i butiken. Låt oss handla kvalitet och lokalproducerat ifrån länet om vi kan. Jag äter inte för att leva, jag lever för att äta så därför tänker jag mycket på vad jag stoppar i mig och att det smakar gott.

Jag måste slutligen berätta om en stadsbo som var på besök. Vi var ute och åkte när han sa att han måste berätta något roligt när vi körde förbi en kohage. Han sa: Det var en ko som var "på-ängen". Han skrattade så det bara väääste ur karln. Då såg jag att kon hade tofs på magen och konstaterade att man får jobba hårt om man skall få ihop något till bregottfabriken där. Vilket innebar att vi skattade tillsammans, men åt helt olika saker.

Nu skall jag iväg och träffa Thelma och Louise på skansen så jag har inte tid med Er längre. Nu hörs vi inte förrän nästa gång.


Dyng-Bengt
Er egna lilla skitstövel