lördag 27 december 2008

Bocken brann i natt


Den fick stå kvar över jul men inte ända fram till nyår. I natt brann julbocken i Gävle. Men vilket PR-värde detta ger för Gävleborgs Län att ställa upp Hälsinglands symbol, bocken, och sedan tala om att den ej är brandskyddad i år. Det är klart att hela länet förstår, att ni "tänder" på Hälsingland ...*ler* Idag kommer hela riket och världen skriva mer om Gävle än när Brynäs vinner SM Guld i hockey. Väl investerade pengar det där och sedan får vi gnälla på ligisterna som tuttat på samt tycka lite synd om oss själva. Vilka är det som är eldsjälarna här egentligen ...

Med vänlig hälsning


Dyng-Bengt
Er egna lilla skitstövel

Gefle Dagblad
Arbetarbladet
Expressen
Expressen
Expressen
Aftonbladet
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet

torsdag 25 december 2008

Pratlös film










Sitter och tittar på ”Naturens gång” på TV. En man i norra Dalarna som sedan ett 20-tal år arbetat med att söka bevara och genetiskt säkerställa de gamla lantrasdjuren. Hela programmet går ut på det visuella och ljuden som finns på fäboden. Ingen dialog, inget prat. Lite skojigt att man i tevetablån skriver att programmet är textat.

Kossorna är av skiftande färger. En var helt blyertsgrå. Hönorna och tupparna var av helt fantastiska färger och mönster. Som mini-påfåglar. Hästarna har alla rejäla hovskägg och saknar skor. Filmaren har verkligen lyckats med att visa alla detaljer utan att med ord påtala dem. Min hund är helt betagen av filmen och sitter och vickar på huvudet från sida till sida.

Det är en verkligt informativ film. Det handtjänas smör, mjölkas getter, byggs snedhage och förlöses föl. Men för den sakens skull så är inte allt handarbete. Det är trots allt ett jordbruk där Milko kommer och hämtar mjölk. Slåttermaskiner och rundbalspressar jobbar för högtryck. Många djur ska ha mat under vintern.

Jag försöker sätta mig in i hur det skulle vara att se filmen som döv. Jodå, bilderna visar mycket. Och som blind? Kanske lite sämre. Djuren hörs men oststöpningen ger inte mycket ljud ifrån sig. Fick jag själv välja så hellre döv än blind. Jag är ändå inte så mycket för oväsen. Ja, skulle vara ljudet från min bil då – en mullrande V6:a…

Dyng-Bengt spanar på Hela Sverige ska leva











Hej Dyng-Bengt här,

Nu var det ett tag sedan jag hörde av mig. Fick höra av den där sprätten som jobbar på kontoret att han slutade nu och att den eran nu är över vilket innebär att allt skall skötas ideellt framöver. Det är nog bra med det men tror att det är så att man inte saknar kossan förrän båset är tomt.

Det var inte så dumt det här med bloggen, för då kan man ju komma till tals mer än 3 till 4 gånger per år i tidninga ... Tänkte ta lite mer ansvar och skriva här, nu när vi slipper sprätten ett tag så behövs det någon som vänder upp och ner på saker och ting.

Så nu är det dags för lite filosofiska tankar om landsbygden igen ...

Jag har tagit mig friheten att spana lite på riksorganisationen, Hela Sverige Ska Leva, när jag fick reda på att hon den där Karin som är mediaansvarig eller vad ni stadsbor kallar det på kansliet ( Snike snok med snokboka hade vi sagt hemma) hade kollat in mina tankar på bloggen. Jag kunde inte motstå när jag fick höra om deras möte i Hallsberg. Det var fängslande på mer än ett sätt, det vill säga att det inte bara berodde på att det ligger så nära Kumla. Hon Karin gick runt för och kolla vem jag var men jag tror fortfarande att hon är lite osäker så puss & kram och nyp i stjärten samt bättre lycka nästa gång din lilla murvel... Det hela började med prat om kvinnofrågor och döm om min förvåning när två av alla föreläsare visade sig vara mina älsklingar Thelma och Louise, brudarna ni vet som besökte mig i somras och försökte få mig att tänka med ett bredare perspektiv när jag hör ordet kvinnofrågor... Vilken kväll det blev och gissa om de blev glada över bananerna ...

Sen pratade Owe Nordling ifrån Värmland om "Bya Macken" och hur ypperligt man agerat och jobbat fram alternativ att bibehålla den service på landsbygden som en bensinmack innebär. Det är annat det än hemma i Gävleborg. Hoppas Truls kan lyckas få Owe att komma hit och utbilda oss i vad som krävs av oss landsbygdsbor samt stat och myndigheter i länet. De som är så innovativa när det gäller att satsa och ge landsbygden en grogrund att växa ur. Men det blir väl som vanligt när någon annan har uppfunnit medicinen så trycks den ut uppifrån med någon så kallad semidemokrati, om medicinen inte är för dyr förstås. Men man ska inte vara bitter... Men när jag sitter och tänker på Owe Nordlings tankvärda tankar ... så kom jag att tänka på en händelse på macken hemma i byn. Det var en sån där SUV som stannade för första gången utanför storstadsdjungeln och blänkte som en hundballa i månsken. Kan ni tänka Er fälgarna hade mer bling bling än vad faster Nickolina brukade ha på nyår när man tänker på att det var december då hjälper det inte att dom var odubbade. Ett hjul kostade för rackarn mer än se-pe lådan. Ut ur denna bil som säkert kostar mer än en bondgård kliver en välsvarvad skönhet i kort kort och högklackat, mitt i vintern kan ni tänka Er. Hon ropar till Roger på macken - Hur skall jag få drivmedel till min bil? Är det verkligen meningen att jag skall stoppa slangen i det där lilla hålet. - Ja, det är det, som är tanken, sa Roger och gick in på macken igen ... Det var då jag förstod vad det är som skiljer oss landsbygdsbor från ett dårhus ... det är nämligen stadsgränsen.

Därefter var det en presentation av ett vindkraftsprojekt på riksnivå. Med tanke på hur elpriserna nu tillfälligt har gått ner så kan man ge blåsningen i Gävleborg en dubbelbottnad betydelse men priset bland skeptiker tar nog ändå en akademiker som läst lite för mycket från en och samma källa och hemma så hade vi nog sagt att han var ”nalta klent grädda”. När jag läste hans insändare och när han i slutet kom in på att vindbruket skulle skada vargen tog tålamodet slut. Det var nästan så det började att klia i pälsen när dessa aktivister börjar få en slänga av rättshaveristers svåra sjukdom och laddar upp med medicinen överklagan för att må bra. Men det är klart att lyckas man stoppa denna utveckling inom vindbruk då finns ju kärnkraften kvar och alla uranstavar som skall slutförvaras eller säljas till någon diktatur. Det är klart att det inte är kärnkraft, etanol och annat vackert som är hotet utan att det måste vara den hemska vindkraften ...

Sedan träffade jag en urinvånare ifrån Hälsingland en som tillhör släktet Arbråginer, han sitter i styrelsen eller nått ... Han brukar alltid berätta en rolig historia med anknytning till landsbygden när vi träffas och så även denna gång. De flesta är för ekivoka för att publiceras här, men här kommer en som jag tror kan smita igenom censuren på redaktionen:

Min kompis Herr Storm ifrån byn hade dragit in till samhället och hamnat på krogen. När han skulle hem så ringde han upp till taxi i byn och beställde i namnet Orkan. - Men, sa receptionisten som tyckte hon kände igen rösten, är det inte du Herr Storm? - Jo men nu är det en full storm ...

Nä nu får jag sluta innan jag blir seriös och avsluta med en liten fräckis...

Jag hörde att snövit har blivit sparkad från Disney för att hon togs på bar gärning, när hon satt på Pinoccios ansikte och skrek: Ljug din rackare, ljug för rackarns!

Ha det underbart så hörs vi nästa år ...

Med vänlig hälsning

Dyng-Bengt
Er egna lilla skitstövel

Thelma & Louise på besök

Hej alla Dyng Bengt här,
Hoppas att ni alla har haft det lika mysigt som jag har haft det i sommar. Det har varit svårt att ha en bra framhjulsinställning på se-pe lådan med alla galanta damer efter vägarna. Det känns som huvudet har gått som en saftblandare. Jag måste berätta om två gentila fruntimmer som kom och hälsade på mig runt midsommar. Dom kallade sig för Thelma och Louise och kom ifrån söderns land, men dom körde en BMW och inte en Mustang, så mig kunde dom inte lura. Jag själv är ju ingen fin människa men jag är full av godhet och det var dessa jäntor med. De hade varit på glesbygdsverket och pratat kvinnofrågor, sa de. Ja trodde det var en annan slags akademiker man skulle träffa då men det är klart det satte ju fart på diskussionen och man kan säga att arouselnivån var hög. Jag måste säga att ju mer sprattelvatten vi drack desto mer införstådd tyckte jag att jag blev. Det var nästan så jag tyckte vi var kloka på slutet. Men det slog mig i rompa dagen efter för jösses vad jag mådde den morgonen. Jag tittade mig själv i spegeln och trodde de hade uppfunnit en ny ras så jag fick gömma alla speglar så fort jag kunde eftersom självkritik inte är min starka sida. När jag bjöd jäntorna på frukost så märktes det även på dem. Finkänslig som jag är ville jag ju inte tala om hur de såg ut, så jag gav dem en banan jag. Men det skall ni veta Thelma och Louise, jag tänker på er, så puss och kram så syns vi snart på skansen.
Man kan undra hur det ser ut på energisidan i världen. Hur säkert är det med uran och kärnkraft när man i öst har lärt sig att styra nederbörden till att falla där man vill genom att bomba iväg det. Inte tror jag man har gjort all denna forskning för att få vackert väder och fina evenemang som OS och liknande. Sedan, att man hade den kunskapen redan när olyckan i Tjernobyl skedde, kan man konstatera att om man har sex fingrar beror det inte alltid på hur många banjoorkestrar man har i byn. Nej se till att vi utvecklar våra förnybara energikällor som vindkraften till exempel. Låt oss satsa på det i länet och sedan sätta oss ner och vänta på en blåsning.
Ni som handlar vatten med fräs i på flaska, har ni tänkt på hur mycket det kostar i pengar och i miljö med att transportera flaskorna? Hur mysigt känns det med osynliga och konstgjorda hallon som smaksättare bara för att man har bestämt att det inte är skadligt för oss (än)? Det känns då kul att veta att mjölkpriset har gått ner med 15 öre till mjölkbonden/företagaren på landsbygden. Detta i dessa tider när allt går upp i pris som drivmedel, gödning, foder etc. Då känns det inte som vi stöder våra egna när vi handlar på ICA, Konsum etc. och märker att priset inte går ner i butiken. Låt oss handla kvalitet och lokalproducerat ifrån länet om vi kan. Jag äter inte för att leva, jag lever för att äta så därför tänker jag mycket på vad jag stoppar i mig och att det smakar gott.
Jag måste slutligen berätta om en stadsbo som var på besök. Vi var ute och åkte när han sa att han måste berätta något roligt när vi körde förbi en kohage. Han sa: Det var en ko som var "på-ängen". Han skrattade så det bara väääste ur karl'n. Då såg jag att kon hade tofs på magen och konstaterade att man får jobba hårt om man skall få ihop något till bregottfabriken där. Vilket innebar att vi skattade tillsammans, men åt helt olika saker.
Nu skall jag iväg och träffa Thelma och Louise på skansen så jag har inte tid med Er längre. Nu hörs vi inte förrän nästa gång.
Dyng Bengt
Er egna lilla skitstövel