Pratlös film

Sitter och tittar på ”Naturens gång” på TV. En man i norra Dalarna som sedan ett 20-tal år arbetat med att söka bevara och genetiskt säkerställa de gamla lantrasdjuren. Hela programmet går ut på det visuella och ljuden som finns på fäboden. Ingen dialog, inget prat. Lite skojigt att man i tevetablån skriver att programmet är textat.

Kossorna är av skiftande färger. En var helt blyertsgrå. Hönorna och tupparna var av helt fantastiska färger och mönster. Som mini-påfåglar. Hästarna har alla rejäla hovskägg och saknar skor. Filmaren har verkligen lyckats med att visa alla detaljer utan att med ord påtala dem. Min hund är helt betagen av filmen och sitter och vickar på huvudet från sida till sida.

Det är en verkligt informativ film. Det handtjänas smör, mjölkas getter, byggs snedhage och förlöses föl. Men för den sakens skull så är inte allt handarbete. Det är trots allt ett jordbruk där Milko kommer och hämtar mjölk. Slåttermaskiner och rundbalspressar jobbar för högtryck. Många djur ska ha mat under vintern.

Jag försöker sätta mig in i hur det skulle vara att se filmen som döv. Jodå, bilderna visar mycket. Och som blind? Kanske lite sämre. Djuren hörs men oststöpningen ger inte mycket ljud ifrån sig. Fick jag själv välja så hellre döv än blind. Jag är ändå inte så mycket för oväsen. Ja, skulle vara ljudet från min bil då – en mullrande V6:a…